HÄGRING AV EN KOSTNÄRS FÖRNIMMELSE

      Flera år sedan när jag träffade Ingvar Danielzon för första gången insåg jag snart att det fanns något ovanligt i hans vardagsrum: en skulptur formad av ett silvrigt nät som kastade en skugga mot den vita tegelväggen vilket skapade ett intryck av en hägring. Detta konstverk flöt ovanpå väggytan semitransparent men utan att förlora sin enhetliga struktur. Utan tvekan verkade dess motiv bestå av ett par händer resta mot himmelens höjder. Kompositionen var lika symbolisk som det var estetiskt tilltalande. Mycket senare efter många år såg jag många akvareller som Ingvar hade målat och även om jag förstod hans konstnärliga ambition att utforska och utveckla sin talang angående några tämligen imponerande exemplar av lergods och skulpturer så förstod jag knappast potentialen av detta helt unika material som metallnät ändå var vid den tidpunkten. Om jag någonsin sett några bilder på motsvarande teknik så hade jag nog inte lagt märke till denna teknik. Detta hade i så fall varit väldigt ovidkommande för mitt konstnärliga intresse utom möjligen endast som ren kuriositet.

      Senare såg jag några andra konstnärers verk av samma sort angående nätarbete men inget jämförbart med Ingvars livliga former och figurer med helt vardagliga motiv och objekt men i fullständigt annorlunda ”ljus”: i egenskap av den transparenta och ”halvmassiva” arken av metallnät. Denna teknik resulterade i fascinerande samverkan mellan underlaget och själva motivet samt ljuset som föll på denna skulpturala samverkan. Åskådaren kunde aldrig vara helt säker vad man kunde se, inte ens om andra såg exakt samma bild beroende på vilken sida av skulpturen de såg det hägrande motivet. Vissa vinklar resulterade i ganska så olika associationer som man knappast kunde påstå att synintrycket var samma som konstnärens avsikt. Å andra sidan ju längre en åskådare kom ifrån konstverket desto tydligare kunde bilden framträda och vice versa: den mycket närgångna granskningen kunde tillintetgöra själva bildintrycket till något blänkande landskap i metall blott.

      Senare under åren av konstant experimenterande och utvecklande av nya konstnärliga inslag med större variation av motiv och kanske även tydligare stil av djärvare kompositioner som bestod av flera olika motiv och lager av nät emellanåt i ett konstverk med omständlig komplexitet av detaljer och flera lager av nät. Detta förtydligade intrycket av hägring när grunden i nät bidrog till själva konstverkets helhet. Ingen så vitt jag kunde förstå hade någonsin kombinerat lager på lager och ibland även olika sorters nät för att skapa ett färgspel i kompositionen. Under våra otaliga diskussioner fick jag veta att Ingvar hade vuxit upp på en gård med kor och sädesfält och med omgivning av vild natur som hade blivit hans mentala hemvist och inspiration, arvet efter det gångna vilket påverkar hans val av motiv och preferenser. Han stora intresse för trädgård har allt detta i sig med inslag av det vilda, ingenting är ordnad efter regelboken i räta linjer utan kaotiskt enligt Moder Naturs mening.

      Säkerligen har metall som material mycket begränsad färgpalett men man får aldrig en känsla att någonting saknas även om denna typ av konst påminner i det stora hela mer svart-vit fotografi. Vi lever trots allt i en modern värld av färgglada intryck och knappast ingen av oss tänker tillbaka till tiden vad svart-vit tv betydde för tittarglädjen. Man helt enkelt inte tänker på detta faktum att det skulle göra någon begränsning för friheten att kunna skapa, så olikt och unikt är detta material i konstnärens hand. Händer som motiv har blivit något av Ingvars varumärke i flera variationer. Det tekniska utförandet i sig kan verka tämligen enkelt men jag vet av egen erfarenhet att denna synbara enkelhet inte alls betyder att det är enkelt att hantera…och jag snart gav upp mina intentioner att få metallen lyda mina avsikter. Denna erfarenhet höjde min uppskattning en hel del, i synnerhet när jag förstod att man inte kan dölja några misstag i konsten av forma och böja metallen på det sätt som ska skapa konsten. Detta styva råmaterial är oförlåtligt inför alla misstag liknande hur akvarellteknik beter sig, dvs en upphöjning i nätet kan inte slätas ut utan att lämna spår. Konstnären har bara en möjlighet och det innebär att misstaget måste vävas in i motivet eller bara kapitulera och kassera materialet. Även om vi kan granska den här typen av konstverk i likhet med målningar så är de trots allt tredimensionella verk såsom reliefer. Detta har lett till upptäckten av verkliga skulpturer som självständigt står på sin egen fundament vilket vidgat repertoaren för denna kreativa konstnär.

      Några motiv kan man se i denna folder men att stå inför ett sådant verk är fortvarande en helt annan sak jämförbart med att se en ren avbildning som även under de mest gynnsamma omständigheterna är trots allt bara en tvådimensionell tolkning från specifik vinkel och under specifik tidpunkt…detta är själva hemligheten bakom denna konstform hägring som är så livligt närvarande i hans alster…fägring av en konstnärs förnimmelse och äkta konstnärlighet.

       Text: Christofer Catilan